004:025 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra,
eftersom vi äro varandras lemmar.
004:026 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder
vrede,
004:027 och given icke djävulen något tillfälle.
004:028 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och
uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav
han kan dela med sig åt den som lider brist.
004:029 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som
är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver
till välsignelse för dem som höra det.
004:030 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom
ett insegel, för förlossningens dag.
004:031 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och
smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.
004:032 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten
varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.

005:001 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,
005:002 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig
själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en
välbehaglig lukt».

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet
skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland
eder,
005:004 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant
är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.
005:005 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen
otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike,
ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.
005:006 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder
kommer Guds vrede över de ohörsamma.
005:007 Haven alltså ingen del i sådant.
005:008 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då
såsom ljusets barn.
005:009 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och
sanning är.
005:010 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för
Herren.
005:011 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva
någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.
005:012 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det
skamligt till och med att tala;
005:013 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset.
Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.
005:014 Därför heter det:
»Vakna upp, du som sover,
och stå upp ifrån de döda,
så skall Kristus lysa fram för dig.»

005:015 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; 005:016 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. 005:017 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett
oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,
005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga
visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,
005:020 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu
Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder
Herren;
005:023 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens
huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.
005:024 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock
hustrurna i allt underordna sig sina män.

005:025 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat
församlingen och utgivit sig själv för henne
005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad,
i kraft av ordet.
005:027 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i
härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer
skulle hon vara helig och ostrafflig.
005:028 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då
dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han
älskar sig själv.
005:029 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och
omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,
005:030 eftersom vi äro lemmar av hans kropp.
005:031 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och
hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.»—
005:032 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke
på Kristus och församlingen.
005:033 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru
såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man
vördnad.

006:001 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. 006:002 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig: 006:003 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

006:004 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i
Herrens tukt och förmaning.