Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

001:012 Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för
att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara
förtroende värd,
001:013 mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men
barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste,
när jag i min otro handlade så.
001:014 Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och
kärleken i Kristus Jesus.
001:015 Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus
Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka
jag är den främste.
001:016 Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att
Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet,
och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att
tro på honom och så vinna evigt liv.
001:017 Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden,
vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.

001:018 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i
enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du
i kraft av dem strida den goda striden,
001:019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu
visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit
skeppsbrott i tron.
001:020 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat
åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare
smäda.

002:001 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja,
åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,
002:002 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och
stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.
002:003 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,
002:004 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till
kunskap om sanningen.
002:005 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och
människor: en människa, Kristus Jesus,
002:006 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock
vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.
002:007 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och
apostel—det säger jag med sanning, jag ljuger icke—ja,
till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

002:008 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det
att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga
händer.
002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt,
att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar
och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,
002:010 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja
räknas för gudfruktiga.
002:011 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt
underordna sig.
002:012 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda
såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon
leva i stillhet.
002:013 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och
förleddes till överträdelse.
002:015 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna
frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med
ett tuktigt väsende.

003:001 Det är ett visst ord, att om någons håg står till en
församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han
åstundar.
003:002 En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör
vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt
skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,
003:003 icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke
stridslysten, fri ifrån penningbegär.
003:004 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad,
med all värdighet;
003:005 ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna
sköta Guds församling?
003:006 Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av
högmod och så hemfalla under djävulens dom.
003:007 Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför,
så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens
snara.

003:008 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara
tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna
efter slem vinning;
003:009 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.
003:010 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de
befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.
003:011 Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke
gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt.
003:012 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall
hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.
003:013 Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna
en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma
till dig.
003:015 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta
huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande
Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.
003:016 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet:
»Han som blev uppenbarad i köttet,
rättfärdigad i anden, sedd av änglar,
predikad bland hedningarna,
trodd i världen,
upptagen i härligheten.»

004:001 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda
andars läror.
004:002 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i
sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
004:003 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig
från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse
mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.
004:004 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt,
när det mottages med tacksägelse:
004:005 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

004:006 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en
god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och
den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.
004:007 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i
stället själv i gudsfruktan.
004:008 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden
och för den tillkommande.
004:009 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.
004:010 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp
till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare,
först och främst deras som tro.
004:011 Så skall du bjuda och undervisa.

004:012 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för
dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i
tro och i renhet.
004:013 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och
undervisa, till dess jag kommer.
004:014 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som
gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de
äldste.
004:015 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar
för alla.
004:016 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt
ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem
som höra dig.