005:001 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala
till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom
till bröder,
005:002 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom
till systrar, i all renhet.

005:003 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.
005:004 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet
dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina
närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem
skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.
005:005 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
och håller ut i bön och åkallan natt och dag.
005:006 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän
hon lever.—
005:007 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita
dem.
005:008 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst
om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än
en otrogen.

005:009 Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som är
minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans
hustru,
005:010 en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda
gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit
heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig
om allt gott verk.
005:011 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit
nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;
005:012 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin
första tro.
005:013 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa
omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan
ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke
kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.
005:014 Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var
och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att
smäda.
005:015 Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.
005:016 Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja
för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas,
för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

005:017 Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas
dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med
predikande och undervisning.
005:018 Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen som
tröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.»—
005:019 Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke
styrkes av två eller tre vittnen.
005:020 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom
den, så att också de andra känna fruktan.

005:021 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de
utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad
mening och utan att i något stycke förfara partiskt.
005:022 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig
i en annans synder. Bevara dig själv ren.

005:023 Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin
för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

005:024 Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg
fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.
005:025 Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när
så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

006:001 De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar all
heder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.
006:002 Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro deras
bröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycket
villigare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessa
som vinnlägga sig om att göra vad gott är. Så skall du
undervisa och förmana.

006:003 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till
sunda ord—vår Herres, Jesu Kristi, ord—och till den lära
som hör gudsfruktan till,
006:004 då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet
förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter
disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser,
ondskefulla misstankar
006:005 och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt
sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att
gudsfruktan är ett medel till vinning.
006:006 Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor
vinning.
006:007 Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att
vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.
006:008 Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.
006:009 Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror
och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som
sänka människorna ned i fördärv och undergång.
006:010 Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava
låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron
och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

006:011 Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet,
gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.
006:012 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du
har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den
goda bekännelsen.
006:013 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som
under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar
jag dig
006:014 att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit,
intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
006:015 vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden
är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,
006:016 han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare
ära och evigt välde! Amen.