002:020 Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och
silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt
bruk, andra till mindre hedersamt.
002:021 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då
bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för
sin herre, tjänligt till allt vad gott är.

002:022 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro
och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.
002:023 Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att
de föda av sig strider.
002:024 Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla,
väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.
002:025 Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att
Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma
till kunskap om sanningen,
002:026 och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur
djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans
vilja.

003:001 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola
komma.
003:002 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga,
övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma,
gudlösa,
003:003 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal,
omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,
003:004 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola
älska vällust mer än Gud,
003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
av dess kraft.

Vänd dig bort ifrån sådana.
003:006 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga
kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda
begärelser,
003:007 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna
komma till kunskap om sanningen.
003:008 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män
emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne
och icke hålla provet i fråga om tron.
003:009 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap
skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.

003:010 Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i
strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,
003:011 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i
Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag
fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.
003:012 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
Jesus, få lida förföljelse.
003:013 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska;
de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.

003:014 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått
visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
003:015 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva
dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i
Kristus Jesus.
003:016 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till
undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran
i rättfärdighet,
003:017 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till
allt gott verk.

004:001 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför
honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans
tillkommelse och hans rike:
004:002 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa,
tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i
alla stycken.
004:003 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda
läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare
hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,
004:004 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället
vända sig till fabler.

004:005 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en
evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.
004:006 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag
skall bryta upp.
004:007 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
jag har bevarat tron.
004:008 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och
Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den
dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava
älskat hans tillkommelse.

004:009 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig. 004:010 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. 004:011 Lukas är den ende som är kvar hos mig.

Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
och tjäna mig.
004:012 Tykikus har jag sänt till Efesus.