004:013 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar
hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst
pergamentskrifterna.
004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
vedergälla honom efter hans gärningar.
004:015 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt
trätt upp emot det som vi hava talat.
004:016 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp,
utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.
004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig
ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar
finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.
004:018 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa
mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas
evigheter. Amen.
004:019 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus. 004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.
004:021 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern.
Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.
004:022 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.
Paulus' brev till Titus
001:001 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för
Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör
gudsfruktan till,
001:002 sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv—ty evigt
liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan
utlovat,
001:003 och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd—
001:004 jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av
gemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
vår Frälsare!
001:005 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle
ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det
sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta
äldste,
001:006 varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt
leverne eller vore uppstudsiga.
001:007 Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det
höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede,
icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem
vinning.
001:008 Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva
tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;
001:009 han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har
fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den
sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.