001:010 Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många
som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i
synnerhet de omskurna.
001:011 På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom
att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.
001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna,
lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»
001:013 Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt
tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron
001:014 och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av
människor som vända sig från sanningen.
001:015 Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna
är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete
orenade.
001:016 De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty
de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till
allt gott verk.

002:001 Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt.
002:002 Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt
och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.
002:003 Förmana likaledes de äldre kvinnorna att skicka sig såsom det
höves heliga kvinnor, att icke gå omkring med förtal, icke vara
trälar under begäret efter vin, utan lära andra vad gott är, för
att fostra dem till tuktighet.
002:004 Förmana de yngre kvinnorna att älska sina män och sina barn,
002:005 att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar och
att underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.
002:006 Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt.
002:007 Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i din
undervisning finna oförfalskad renhet och värdighet,
002:008 med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måste
blygas, då han nu icke har något ont att säga om oss.
002:009 Förmana tjänarna att i allt underordna sig sina herrar, att
skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,
002:010 att icke begå någon oärlighet, utan på allt sätt visa dem redbar
trohet, så att de i alla stycken bliva en prydnad för Guds, vår
Frälsares, lära.

002:011 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;
002:012 den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla
världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt
och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,
002:013 medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store
Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse—
002:014 hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss
från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett
egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.
002:015 Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med
all myndighet. Låt ingen förakta dig.

003:001 Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, dem
som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till
allt gott verk,
003:002 att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara
fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
människor.
003:003 Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och
vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och
lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys,
och vi hatade varandra.
003:004 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna
uppenbarades,
003:005 då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som
vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till
ny födelse och förnyelse i helig ande,
003:006 som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår
Frälsare,
003:007 för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt
hopp är, få evigt liv till arvedel.

003:008 Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att
rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för
människorna.
003:009 Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må du
undfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant är
gagnlöst och fåfängligt.
003:010 En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig,
sedan du en eller två gånger har förmanat honom;
003:011 ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har
själv fällt domen över sig.

003:012 När jag framdeles sänder Artemas eller Tykikus till dig, låt dig
då angeläget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
beslutit att stanna där över vintern.
003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos må du med all omsorg utrusta
för deras resa, så att intet fattas dem.
003:014 Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära
sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.
003:015 Alla som äro här hos mig hälsa dig. Hälsa dem som älska oss i
tron. Nåd vare med eder alla.

Paulus' brev till Filemon

001:001 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon,
vår älskade broder och medarbetare,
001:002 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den
församling som kommer tillhopa i ditt hus.
001:003 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,
001:005 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren
Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
001:006 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig
verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i
Kristus.
001:007 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed
du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.

001:008 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde
befalla dig att göra vad du nu bör göra,
001:009 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull—jag,
sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en
Kristi Jesu fånge;
001:010 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min
fångenskap, för Onesimus,
001:011 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är
både dig och mig till stort gagn.