001:012 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är
det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.
001:013 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å
dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag
utstår för evangelii skull.
001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du
gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri
vilja.
001:015 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till
äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,
001:016 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en
träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i
högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både
efter köttet och i Herren!

001:017 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom
såsom du skulle taga emot mig själv.
001:018 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig,
så för upp det på min räkning.
001:019 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala
det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.»
Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen—dig
själv.

001:020 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.

001:021 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har
skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu
mer än jag begär.

001:022 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag
hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt
eder.

001:023 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig; 001:024 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.

001:025 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.

Brevet till hebréerna

001:001 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till
fäderna genom profeterna,
001:002 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat världen.
001:003 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens
avbild och genom sin makts ord bär allt, har han—sedan han
hade utfört en rening från synderna—satt sig på Majestätets
högra sida i höjden.
001:004 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han
har ärvt är förmer än deras.
001:005 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min
Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans
Fader, och han skall vara min Son»?
001:006 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta
den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola
tillbedja honom.»
001:007 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till
vindar och sina tjänare till eldslågor»,
001:008 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och
evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
001:009 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o
Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina
medbröder»;
001:010 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
himlarna äro dina händers verk;
001:011 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom
en klädnad,
001:012 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad
skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola
icke hava någon ände.»
001:013 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på
min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
fotapall»?
001:014 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst
för deras skull som skola få frälsning till arvedel?

002:001 Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så
att vi icke gå förlorade.
002:002 Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all
överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,
002:003 huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en
sådan frälsning?—en frälsning som ju först förkunnades genom
Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,
002:004 varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken
och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela
helig ande, allt efter sin vilja.
002:005 Ty det var icke under änglars välde som han lade den
tillkommande världen, den som vi tala om.
002:006 Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en
människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du
låter dig vårda om honom?
002:007 En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte
honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre
över dina händers verk;
002:008 allt lade du under hans fötter.» När han underlade honom
allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom
underlagt—om vi ock ännu icke se allting vara honom
underlagt.
002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än
änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava
blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd
skulle komma alla till godo att han smakade döden.
002:010 Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting
är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn
till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings
hövding.
002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en
och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem
bröder;
002:012 han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag prisa dig»;
002:013 så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se
här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»
002:014 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock
han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin
död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld,
det är djävulen,
002:015 och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv
igenom hade varit hemfallna till träldom.
002:016 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams
säd som han tager sig an.
002:017 Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han
skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst
inför Gud, till att försona folkets synder.
002:018 Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad,
kan han hjälpa dem som frestas.