002:009 Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men
ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.
002:010 Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse
stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar.

I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för
att smäda andevärldens härlige,
002:011 under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt icke
om dem uttala någon smädande dom inför Herren.
002:012 Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som av
naturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sätt
skola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke känna
till;
002:013 och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinna
genom orättfärdighet. De hava sin lust i kräsligt leverne mitt
på ljusa dagen. De äro skamfläckar och styggelser, där de vid
gästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.
002:014 Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog av
synd. De locka till sig obefästa själar. De hava hjärtan övade i
girighet. Förbannade äro de.
002:015 De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom att
efterfölja Balaam, Beors son, på hans väg. Denne åtrådde ju att
vinna lön genom orättfärdighet;
002:016 men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stum
arbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindrade
profeten i hans galenskap.

002:017 Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas av
stormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.
002:018 Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nu
själva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sin
lösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undan
sådana som vandra i villfarelse.
002:019 De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar;
ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivit
dennes träl.
002:020 Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, Jesus
Kristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan åter
låta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista för
dem blivit värre än det första.
002:021 Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt känna
rättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den,
vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit dem
meddelat.
002:022 Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »En
hund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vältrar
sig åter i smutsen.»

003:001 Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat
uppväcka edert rena sinne,
003:002 så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga
profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
givet från Herren och Frälsaren.

003:003 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna
bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra
efter sina egna begärelser.
003:004 De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse?
Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig
likt, ända ifrån världens begynnelse.»
003:005 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord
himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade
kommit till av vatten och genom vatten;
003:006 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den
värld som då fanns.
003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens
dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

003:008 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en
dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».
003:009 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga
mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder,
eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla
skola vända sig till bättring.

003:010 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna
med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta,
och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.
003:011 Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana
bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,
003:012 medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom
himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!
003:013 Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida
vi efter hans löfte.

003:014 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med
all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara
obefläckade och ostraffliga, i frid.
003:015 Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till
frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till
eder efter den vishet som har blivit honom given.
003:016 Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant,
fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att
förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda,
såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till
fördärv.

003:017 Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg,
så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas
villfarelse och därigenom förlora edert fäste.
003:018 Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och
Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till
evighetens dag. Amen.

Johannes' första brev