Frid vare med eder alla som ären i Kristus.
Petrus' andra brev
001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som i
och genom vår Guds och Frälsarens, Jesu Kristi, rättfärdighet
hava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.
001:002 Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre
Jesus Kristus.
001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
medelst sin härlighet och underkraft.
001:004 Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora
löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den
onda begärelsen råder i världen.
001:005 Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder tro
bevisa dygd, i dygden kunskap,
001:006 i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, i
ståndaktigheten gudsfruktan,
001:007 i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärleken
allmännelig kärlek.
001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, så
tillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
fråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
001:009 Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; han
har förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,
001:010 Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra
eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I
aldrig någonsin komma på fall.
001:011 Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga
rike förlänas eder i rikligt mått.
001:012 Därför kommer jag alltid att påminna eder om detta, fastän I
visserligen redan kännen det och ären befästa i den sanning som
har kommit till eder.
001:013 Och jag håller det för rätt och tillbörligt, att så länge jag
ännu är i denna kroppshydda, genom mina påminnelser väcka
eder.
001:014 Ty jag vet att jag snart skall lämna min kroppshydda; detta har
vår Herre Jesus Kristus givit till känna för mig.
001:015 Men jag vill härmed sörja för, att I också efter min bortgång
städse kunnen draga eder detta till minnes.
001:016 Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi
kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans
tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
001:017 Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högsta
Majestätet en röst kom till honom och sade: »Denne är min
älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»
001:018 Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med
honom på det heliga berget.
001:019 Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet;
och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i
en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan
går upp i edra hjärtan.
001:020 Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något
skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.
001:021 Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja,
utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade
vad som gavs dem från Gud.
002:001 Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl
bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på
smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över
sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka
den Herre som har köpt dem.
002:002 De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras
skull skall sanningens väg bliva smädad.
002:003 I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig
vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den
dröjer icke, och deras fördärv sover icke.
002:004 Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade dem
ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att
där förvaras till domen.
002:005 Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han
lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom
rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.
002:006 Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem
till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel
för kommande tiders ogudaktiga människor.
002:007 Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de
gudlösa människornas lösaktiga vandel.
002:008 Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste se
och höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag i
sin rättfärdiga själ.