004:001 Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med
samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre
något att skaffa med synd.
004:002 Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet,
icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds
vilja.
004:003 Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser,
i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
avgudadyrkan,
004:004 varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen
med till samma liderlighetens pöl.
004:005 Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma
levande och döda.
004:006 Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för
att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor
dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever

004:007 Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla
och nyktra, så att I kunnen bedja.
004:008 Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty
»kärleken överskyler en myckenhet av synder».
004:009 Varen gästvänliga mot varandra utan knot,
004:010 och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har
undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
004:011 Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft
som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus
Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter,
amen.

004:012 Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är
tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå,
och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder;
004:013 utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja
eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans
härlighets uppenbarelse.
004:014 Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty
härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.
004:015 Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom
dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att han
blandar sig i vad honom icke vidkommer.
004:016 Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han icke
blygas, utan prisa Gud för detta namns skull.

004:017 Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus;
men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som
icke hörsamma Guds evangelium?
004:018 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall
det då gå den ogudaktige och syndaren?»
004:019 Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina
själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vad
gott är.

005:001 Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag
som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi
lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att
uppenbaras:
005:002 Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det
icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull,
utan med villigt hjärta.
005:003 Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven
föredömen för hjorden.
005:004 Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens
oförvissneliga segerkrans.

005:005 Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de
äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra,
ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty
»Gud står emot de högmodiga,
men de ödmjuka giver han nåd».

005:006 Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må
upphöja eder i sinom tid.
005:007 Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om
eder.

005:008 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring
såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.
005:009 Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden
vederfaras edra bröder här i världen.

005:010 Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i
Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,
stödja, styrka och stadfästa eder.
005:011 Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.

005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder—för en sådan håller jag
honom nämligen—har jag nu i korthet skrivit detta, för att
förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds
rätta nåd.
005:013 Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsar
eder. Så gör ock min son Markus.
005:014 Hälsen varandra med en kärlekens kyss.