004:001 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke
av de lustar som föra krig i eder lemmar?
004:002 I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och
hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och
striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
004:003 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för
att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
004:004 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är
Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså
Guds ovän.
004:005 Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med
svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin
boning i oss»?
004:006 Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det:
»Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»
004:007 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall
han fly bort ifrån eder.
004:008 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I
syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
004:009 Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig
i sorg och eder glädje i bedrövelse.
004:010 Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.

004:011 Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder
eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men
dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess
domare.
004:012 En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan
förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?

004:013 Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss
till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år
och driva handel och skaffa oss vinning»—
004:014 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv?
En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
004:015 I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola
vi göra det, eller det.»
004:016 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan
stortalighet är ond.

004:017 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det,
för honom bliver detta till synd.

005:001 Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som
skall komma över eder.
005:002 Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal;
005:003 edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara
eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert
kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
005:004 Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra
åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit
fram till Herren Sebaots öron.
005:005 I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar;
I haven gött eder av hjärtans lust »på eder slaktedag».
005:006 I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han
står eder icke emot.
005:007 Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I
sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt
bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och
vårregn.
005:008 Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens
tillkommelse är nära.
005:009 Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån
bliva dömda. Se, domaren står för dörren.
005:010 Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till
edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod.
005:011 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs
ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång
Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.

005:012 Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert »ja» vara »ja», och edert »nej» vara »nej», så att I icke hemfallen under dom.

005:013 Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
005:014 Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder
sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa
må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
005:015 Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta
honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta
bliva honom förlåtet.
005:016 Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för
varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en
rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
005:017 Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön
att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under
tre år och sex månader;
005:018 åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin
frukt.

005:019 Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen,
och någon omvänder honom,
005:020 så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans
villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en
myckenhet av synder.

Judas' brev

001:001 Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade,
dem som äro upptagna i Guds, Faderns, kärlek och bevarade åt
Jesus Kristus.
001:002 Barmhärtighet och frid och kärlek föröke sig hos eder.