001:003 Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att
skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det
nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro
som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.
001:004 Några människor hava nämligen innästlat sig hos eder—några om
vilka det för länge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla
under den domen—ogudaktiga människor, som missbruka vår Guds
nåd till lösaktighet och förneka vår ende härskare och herre,
Jesus Kristus.
001:005 Men fastän I redan en gång haven fått kunskap om alltsammans,
vill jag påminna eder därom, att Herren, sedan han hade frälst
sitt folk ur Egyptens land, efteråt förgjorde dem som icke
trodde,
001:006 så ock därom, att de änglar som icke behöllo sin furstehöghet,
utan övergåvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit
förvarade i mörker till den stora dagens dom.
001:007 Likaså hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande städer,
vilka på samma sätt som de förra bedrevo otukt och stodo efter
annat umgänge än det naturliga, blivit satta till ett varnande
exempel, i det att de få lida straff i evig eld.
001:008 Dock göra nu också dessa människor på samma sätt, förblindade av
sina drömmar: köttet besmitta de, men andevärldens herrar
förakta de, och dess härlige smäda de.
001:009 Icke så Mikael, överängeln; när denne tvistade med djävulen
angående Moses' kropp, dristade han sig icke att över honom
uttala någon smädande dom, utan sade allenast: »Herren näpse
dig.»
001:010 Dessa åter smäda vad de icke känna till; och vad de, likasom de
oskäliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det
bruka de till sitt fördärv.
001:011 Ve dem! De hava trätt in på Kains väg, de hava för löns skull
störtat sig i Balaams villfarelse och hava gått förlorade till
följd av en gensträvighet lik Koras.
001:012 Det är dessa som få hålla gästabud med eder, där de sitta såsom
skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oförsynt se sig själva
till godo. De äro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av
vindarna. De äro träd som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i
dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna.
001:013 De äro vilda havsvågor som uppkasta sina egna skändligheters
skum. De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är
förvarat till evig tid.
001:014 Om dessa var det ock som Enok, den sjunde från Adam, profeterade
och sade: »Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga,
001:015 för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för
alla de ogudaktiga gärningar som de hava övat, och för alla de
förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot
honom.»
001:016 De äro människor som alltid knorra och knota över sin lott, medan de likväl vandra efter sina egna begärelser. Och deras mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta söka vara människor till behag.
001:017 Men kommen ihåg, I mina älskade, vad som har blivit förutsagt av
vår Herres, Jesu Kristi, apostlar,
001:018 huru de sade till eder: »I den yttersta tiden skola bespottare
uppstå, som vandra efter sina egna ogudaktiga begärelser.»
001:019 Det är dessa människor som vålla söndringar, dessa som äro
»själiska» och icke hava ande.
001:020 Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro,
bedjen i den helige Ande,
001:021 och bevaren eder så i Guds kärlek, under det att I vänten på vår
Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, till evigt liv.
001:022 Mot somliga av dem, sådana som äro tvivlande, mån I vara
barmhärtiga
001:023 och frälsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mån I
också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att I avskyn till
och med deras livklädnad, den av köttet befläckade.
001:024 Men honom som förmår bevara eder ifrån fall och ställa eder
inför sin härlighet ostraffliga, i fröjd,
001:025 honom som allena är Gud, och som är vår Frälsare genom Jesus
Kristus, vår Herre, honom tillhör ära, majestät, välde och makt,
såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen.