004:011 »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och
makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja,
kom det till och blev skapat.»

005:001 Och i högra handen på honom som satt på tronen såg jag en
bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och
förseglad med sju insegel.
005:002 Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är
värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?»
005:003 Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under
jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri.
005:004 Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att
öppna bokrullen eller se, vad som stod däri.
005:005 Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av
Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att
han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»

005:006 Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de
äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det
hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro
utsända över hela jorden.
005:007 Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom
som satt på tronen.

005:008 Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de
tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin
harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de
heligas böner.
005:009 Och de sjöngo en ny sång som lydde så:
»Du är värdig att taga bokrullen
och att bryta dess insegel,
ty du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du åt Gud köpt människor,
av alla stammar och tungomål och folk och folkslag,
005:010 och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster,
och de skola regera på jorden»

005:011 Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring
tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var
tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen.
005:012 Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt
att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och
ära, och pris och lov.»
005:013 Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden
och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som
sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset
och väldet i evigheternas evigheter.»
005:014 Och de fyra väsendena sade »amen», och de äldste föllo ned och
tillbådo.

006:001 Och jag såg Lammet bryta det första av de sju inseglen; och jag
hörde ett av de fyra väsendena säga såsom med tordönsröst:
»Kom.»
006:002 Då fick jag se en vit häst; och mannen som satt på den hade en
båge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut såsom
segrare och för att segra.

006:003 Och när det bröt det andra inseglet, hörde jag det andra
väsendet säga »Kom.»
006:004 Då kom en annan häst fram, en som var röd; och åt mannen som
satt på den blev givet att taga friden bort från jorden, så att
människorna skulle slakta varandra. Och ett stort svärd blev
honom givet.

006:005 Och när det bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje
väsendet säga »Kom.» Då fick jag se en svart häst; och mannen
som satt på den hade en vågskål i sin hand.
006:006 Och jag hörde likasom en röst mitt ibland de fyra väsendena
säga: »Ett mått vete för en silverpenning och tre mått
korn för en silverpenning! Och oljan och vinet må du icke
skada.»

006:007 Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde
väsendets röst säga: »Kom.»
006:008 Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den,
hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem
gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa
med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på
jorden.

006:009 Och när det bröt det femte inseglet, såg jag under altaret de
människors själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull
och för det vittnesbörds skull, som de hade.
006:010 Och de ropade med hög röst och sade: »Huru länge, du helige och
sannfärdige Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva
vårt blod av jordens inbyggare?»
006:011 Och åt var och en av dem gavs en vit, fotsid klädnad, och åt dem
blev tillsagt att de ännu en liten tid skulle giva sig till ro,
till dess jämväl skaran av deras medtjänare och bröder, som
skulle bliva dräpta likasom de själva, hade blivit fulltalig.