006:012 Och jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en
stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och
månen blev hel och hållen såsom blod;
006:013 och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett
fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark
vind.
006:014 Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa;
och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats.
006:015 Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och
alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria,
dolde sig i hålor och bland bergsklippor.
006:016 Och de sade till bergen och klipporna: »Fallen över oss och
döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för
Lammets vrede.
006:017 Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?»
007:001 Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla
tillbaka jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa
över jorden eller över havet eller mot något träd.
007:002 Och jag såg en annan ängel träda fram ifrån öster med den
levande Gudens signet. Och han ropade med hög röst till de fyra
änglar som hade fått sig givet att skada jorden och havet,
007:003 och sade: »Gören icke jorden eller havet eller träden någon
skada, förrän vi hava tecknat vår Guds tjänare med insegel på
deras pannor.»
007:004 Och jag fick höra antalet av dem som voro tecknade med insegel,
ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns
stammar;
007:005 av Juda stam tolv tusen tecknade,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
007:006 av Asers stam tolv tusen,
av Neftalims stam tolv tusen,
av Manasses' stam tolv tusen,
007:007 av Simeons stam tolv tusen,
av Levi stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
007:008 av Sabulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen,
av Benjamins stam tolv tusen tecknade.
007:009 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara
ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål stå inför
tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida
kläder och hade palmer i sina händer.
007:010 Och de ropade med hög röst och sade: »Frälsningen tillhör vår
Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.»
007:011 Och alla änglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de
äldste och de fyra väsendena, föllo ned på sina ansikten inför
tronen och tillbådo Gud
007:012 och sade: »Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen
och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i
evigheternas evigheter. Amen.»
007:013 Och en av de äldste tog till orda och sade till mig: »Dessa som
äro klädda i de vita, fotsida kläderna, vilka äro de, och
varifrån hava de kommit?»
007:014 Jag svarade honom: »Min herre, du vet själv det.» Då sade han
till mig: »Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och
som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
007:015 Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i
hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt
tabernakel över dem.
007:016 'De skola icke mer hungra och icke mer törsta,
och solens hetta skall icke träffa dem,
ej heller eljest någon brännande hetta.
007:017 Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och
leda dem till livets vattenkällor, och 'Gud skall avtorka alla
tårar från deras ögon'.»
008:001 Och när Lammet bröt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en
tystnad, som varade vid pass en halv timme.
008:002 Och jag fick se de sju änglar, som stå inför Gud; åt dem gåvos sju
basuner.
008:003 Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret, och han hade
ett gyllene rökelsekar; och mycken rökelse var given åt honom,
för att han skulle lägga den till alla de heligas böner på det
gyllene altare som stod framför tronen.
008:004 Och ur ängelns hand steg röken av rökelsen med de heligas böner
upp inför Gud.
008:005 Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret
och kastade elden ned på jorden. Då kommo tordön och dunder och
ljungeldar och jordbävning.
008:006 Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo att stöta i sina basuner.
008:007 Och den förste stötte i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ned på jorden; och tredjedelen av jorden brändes upp, och tredjedelen av träden brändes upp, och allt grönt gräs brändes upp.
008:008 Och den andre ängeln stötte i sin basun. Då var det som om ett
stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen
av havet blev blod.
008:009 Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom;
och tredjedelen av skeppen förgicks.
008:010 Och den tredje ängeln stötte i sin basun. Då föll från himmelen
en stor stjärna, brinnande såsom ett bloss; och den föll ned
över tredjedelen av strömmarna och över vattenkällorna.
008:011 Och stjärnans namn var Malört. Och tredjedelen av vattnet blev
bitter malört; och många människor omkommo genom vattnet, därför
att det hade blivit så bittert.
008:012 Och den fjärde ängeln stötte i sin basun. Då drabbade
hemsökelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av månen och
tredjedelen av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades
och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.