008:013 Sedan fick jag i min syn höra en örn, som flög fram uppe i
himlarymden, ropa med hög röst: »Ve, ve, ve över jordens
inbyggare, när de tre övriga änglar, som skola stöta i basun,
låta sina basuner ljuda!»

009:001 Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna
vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs
nyckeln till avgrundens brunn.
009:002 Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen,
lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av
röken från brunnen.
009:003 Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs
samma makt som skorpionerna på jorden hava.
009:004 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden
eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de
människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.
009:005 Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem
i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga
en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.
009:006 På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna
den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån
dem.

009:007 Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På
sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten.
009:008 De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom
lejons.
009:009 De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras
vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar
störta fram till strid.
009:010 De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras
stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada
människorna.
009:011 Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på
hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon.

009:012 Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två
andra ve.

009:013 Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst
från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds
ansikte,
009:014 säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra
änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»
009:015 Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den
dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa
tredjedelen av människorna.
009:016 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio
tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.
009:017 Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn
på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula
pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap
gick ut eld och rök och svavel.
009:018 Av dessa tre plågor—av elden och röken och svavlet som gick
ut ur deras gap—dödades tredjedelen av människorna.
009:019 Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras
svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem
var det, som de gjorde skada.

009:020 Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade
genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån
belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke
att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller
gå.
009:021 De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar
och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

010:001 Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han
var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans
ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare;
010:002 och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte
sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden.
010:003 Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när
han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster.
010:004 Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag
fick då höra en röst från himmelen säga: »Göm såsom under
insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.»

010:005 Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin
högra hand upp mot himmelen
010:006 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom
som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå
är, och havet och vad däri är, och sade: »Ingen tid skall mer
givas,
010:007 utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker
att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut
fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har
förkunnat för sina tjänare profeterna.»

010:008 Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter
tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som
ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.»
010:009 Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva
mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den;
den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall
den vara söt såsom honung.»
010:010 Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var
i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände
jag bitter plåga i min buk.
010:011 Och mig blev sagt: »Du måste än ytterligare profetera om många
folk och folkslag och tungomål och konungar.

011:001 Och ett rör, likt en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt:
»Stå upp och mät Guds tempel och altaret tillika med dem som
tillbedja därinne.
011:002 Men lämna å sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den
är prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå
månader förtrampa den heliga staden.
011:003 Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra
sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.