010:008 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett
välde på jorden.
010:009 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man
säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»
010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
Kalne, i Sinears land.
010:011 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
010:012 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora
staden».
010:013 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna, 010:014 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna. 010:015 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het, 010:016 så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna, 010:017 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 010:018 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare, 010:019 så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.
010:020 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.
010:021 Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner. 010:022 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber. 010:025 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner. 010:030 Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget. 010:031 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.
010:032 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.
011:001 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda
sätt.
011:002 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i
Sinears land och bosatte sig där.
011:003 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna
det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk
begagnade de jordbeck.
011:004 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn
vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
011:005 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som
människobarnen byggde.
011:006 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda
tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall
intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
011:007 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så
att den ene icke förstår den andres tungomål.»
011:008 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att
de måste upphöra att bygga på staden.
011:009 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där
förbistrade hela jordens tungomål; därifrån
spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
011:010 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar. 011:012 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:014 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:016 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar. 011:018 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar. 011:020 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar. 011:022 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar. 011:024 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar. 011:026 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
011:027 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram,
Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det
kaldeiska Ur.
011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
till Milka och Jiska.
011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till
Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
011:032 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i
Haran.
012:001 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din
släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall
visa dig.
012:002 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna
dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
012:003 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som
förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter
på jorden varda välsignade.»
012:004 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot
gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog
ut från Haran.
012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat
sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
012:006 och kommo så till Kanaans land.
Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid
Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna
där i landet.
012:007 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall
jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN,
som hade uppenbarat sig för honom.
012:008 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och
slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i
öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade
HERRENS namn.
012:009 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot
Sydlandet.