Vädren blåsa utan ro ur himmelens sexton grindar. 10 Vem kan du lita på och tro av alla de vilda vindar?
Möter du nordanvinden, karl, då möter du man och ära, lustig och djärv, med blicken klar 15 som nyårsmånens skära.
Glad har jag hört hans muntra appell, när han trummade till på rutan. Ljöd hans signal genom springor och spjäll, då gömde jag svårmodslutan. 20
Glad har jag följt så mången mil hans knarrande, vita vägar, druckit ur bergens frusande il hans ymniga hälsobägar.
Kom, går du med för gammans skull? 25 Den kyliga kvällen lågar, skyn är av glimmande strängar full till lyror och till bågar.
Hövding, ryck an; jag är din man, din man under sälla stjärnor. 30 Bistra kämpar följa ditt spann och leende vintertärnor.
Kom och följ med för gammans skull, envar som kan le och sjunga! Skyarna gå som fanor av gull: 35 framåt, I stridbart unga!