Käringen tog nu de begge barnen och innestängde dem i en stiga. Någon stund derefter sporde hon: »huru göder er mor sina svin?» ’Med draf och dränk’, sade flickan. ’Nej’, rättade pojken, ’hon göder dem med nöt-kärnor och söt mjölk.’ — »Så vill jag också göra», mälte trollpackan.
En dag gick käringen till stigan, för att se om barnen voro vid godt hull. »Sticken ut fingret,» ropade hon, »att jag må känna om j ären nog gödda.» Flickan gjorde såsom käringen hade sagt; men pojken sköt henne hastigt undan, och räckte i stället fram en träd-pinne. Trollpackan kände derpå, och sade: »J ären mycket för magra, jag vill göda eder ännu någon tid.» Hon gaf dem derefter dubbelt så mycket nötkärnor och söt mjölk som tillförene, så att de hade långt mera deraf än de mäktade förtära.
Efter några dagar gick käringen åter till stigan, för att pröfva om syskonen voro tillräckligt hulliga. »Sticken fram ett finger», ropade hon, »att jag må känna edert hull.» Pojken räckte nu fram en kål-stjelk, som han funnit i stigan. Trollpackan skar deruti med sin knif, och tänkte så att barnen voro mycket feta. Hon tog dem derefter med sig till stugan, hvarest ugnen var eldad och allting redo för att steka dem.
Nu sade trollpackan, att någon af syskonen skulle sätta sig på bröd-spaden. Då gick flickan fram och ville göra såsom käringen hade sagt; men pojken stötte henne undan, och satte sig sjelf i stället. När så trollpackan skulle skjuta honom in i ugnen, skickade han sig mycket drumlig, och trillade ned hvarje gång käringen fattade i grissel-skaftet. Trollpackan blef storligen misslynt häröfver; men pojken var illmarig, och bad så innerligen vackert att hon sjelf ville sätta sig på brödspaden och visa honom, så skulle det nästa gång lyckas bättre. Käringen gjorde efter hans begäran och satte sig på grisslan; men pojken var genast tillreds, fattade skaftet, sköt hexan in i ugnen och stängde ugns-mynningen.
Torpare-barnen togo nu allt gods, som fanns i stugan, och återvände glada till sin fader. Men jag vet icke förvisso, om trollpackan ännu är tillräckligen stekt, ty knappast lärer någon hafva öppnat ugns-luckan för att se derefter.
Anmärkningar.
1. En annan uppteckning ifrån Upland afviker endast i sjelfva inledningen, som förtäljes lika med hvad som förekommer i Sagan om »Pojken, som frälste sina bröder ifrån Jätten».
2. Uti en öfverlemning ifrån Östergötland, har sagan redan förlorat hela sitt ursprungliga skaplynne. De handlande personerna äro här tvänne gossar, af hvilka den ene, Truls, timmermannens son, är stygg och elak; men Pehr, prestens son, är god och beskedlig. Truls blir stekt och uppäten af en trollkäring, hvars stuga är öfvertäckt med go-rån; men Pehr räddar sig genom samma list, som barnen i den ofvan meddelade sagan.
3. En annan, likaledes yngre öfverlemning af närvarande Saga är serskildt tryckt i Stockholm, 1825, o. fl. st. under titel: »Den stekta Trollpackan», och finnes bearbetad, uti Barn-Vännen, Jul-gåfva för snälla Barn. Gefle, 1840, ss. 47-51.