Uppteckningen slutas med en vidlyftig berättelse, huruledes prinsen var nära att bli afdaga-tagen af sina afundsjuka bröder, men räddades af en förbigående krigsman, hvarefter han flydde långt i främmande land, tog tjenst hos en sadelmakare, och slutligen uppsöktes af sin gemål m. m.; men denna del af berättelsen är utan tvifvel ett sednare tillägg, lånadt ur någon annan saga.
11. Uti en uppteckning ifrån Södermanland, finnas de ursprungliga sago-dragen vanställda genom modernisering. — Berättelsen handlar om en rik enka, som hade tre söner, och icke visste åt hvilkendera hon skulle lemna sin gård. Hon beslöt derföre att pröfva deras förstånd. Profven voro: att skaffa den finaste skjortan, den vackraste hals-duken och det grannaste klädnings-tyget.
Enkans tredje son var mycket omtalad för sin enfald, och kallades gemenligen Dummer Jöns. Han gaf sig på väg, och kom i qvällningen till ett berg. Utanföre hängde en nyckel. Som han nu öppnade berga-dörren, och kom ur sal och i sal, träffade han i det allra innersta rummet en katta, som låg och sof på en präktig bädd. Dummer Jöns sof hos henne om natten, och steg följande morgon upp och kammade och tvättade henne, hvarefter hon, till lön för hans tjenst, skänkte honom skjortan, halsduken och klädnings-tyget, som hans moder begärt.
Sagan slutar dermed, att kattan, tredje natten, förvandlas till en fager jungfru, som följer med Dummer Jöns hem till hans moders gård, och blir hans hustru.
12. Enligt en öfverlemning ifrån Upland är sagans hjelte en Aske-pjesk, som tillika med sina bröder skulle ge sig ut att fria. När han länge vandrat, kom han slutligen till ett uselt torp; der satte han sig i spiseln och begynte gräfva i askan, såsom han alltid hade för sed. I spisel-grufvan låg en stor hvit katta. Aske-pjesken och kattan blefvo goda vänner, och slutet var, att han fästade henne till sin käresta.
Aske-pjesken fullgör derefter alla sin faders prof. Första profvet var, hvem som kunde skaffa det bästa vinet; men allt gick han till det lilla torpet, och kattan hjelpte honom. Andra profvet var, hvem som kunde skaffa det bästa skeppet. Men kattan gaf sin käraste ett bark-stycke, och sade: »när de andra skeppen komma, skall du ställa dig bakom din fader, och kasta denna bark-bit så långt du kan ut i hafvet.» Aske-pjesken gjorde så, och straxt kom der fram ett seglande skepp, det präktigaste någon ville se. — Tredje profvet var, att skaffa den bästa lag- och regerings-bok till att styra ett rike; men Aske-pjesken fick af sin käresta några pappers-lappar, hvilka blefvo till den yppersta lag- och regerings-bok, samt en mössa, som gaf honom förstånd att tolka och tyda regerings-boken. — Fjerde profvet var, att skaffa sig den fagraste bruden; men kattan förvandlades på bröllopps-dagen till en fager konunga-dotter. Sista profvet var, hvem som rådde öfver det präktigaste slottet. Då sade Aske-pjeskens brud: »gäck bort till det usla torpet, der vi först råkades. När du kommer dit är der ett slott, det grannaste som gifves i sju konunga-riken. Tag så din knif och stick i muren, så blir det alltid likadant, och kan aldrig mer förtrollas.» Aske-pjesken gjorde så, och hade nu vunnit både brud och kungs-gård och konunga-rike.
13. I en öfverlemning ifrån Östergötland förtäljes om en bonde, som var så elak mot sin yngste son, att pojken, af räddhåga, stoppade upp sina gamla kläder med halm, hängde upp bilden under tak-åsen, och rymde sin kos. När han så vandrat länge och väl träffade han en katta, som halp honom i allting, och slutligen blef hans käresta. Men på bröllopps-dagen förbyttes kattan till en fager prinsessa, hvarefter pojken med stor ståt drog hem till sin fader, och skrämde gubben för den hårdhet han visat mot sin yngste son. Omsider blir allt godt igen.
14. Den bekante Tyske lärde H. R. von Schröter har under sina resor i Sverige upptecknat ännu en öfverlemning ifrån Östergötland, som låter profven bestå uti att anskaffa den finaste skjortan, den vackraste hunden och den fagraste jungfrun. — Se Grimm, Kinder- und Haus-Märchen, Th. III, s. 407.