Af denna berättelse, som egentligen är en art-förändring af sagan N:o 4, »Pojken, som frälste Konungens trenne Döttrar», förekomma utländska uppteckningar:
2. Hos Tyskarne: — A. Se Bechstein, Deutsches Märchenbuch, Leipz. 1845 [1844], ss. 221-225, »Die drei Hunde. — B. Se Müllenhoff, Sagen Märchen und Lieder der Herzogthümer Schleswig Holstein und Lauenburg, Kiel 1845, N:o 20, ss. 450-453, »Herr Nägenkopp».
3. Hos Italienarne: — Se Straparolas Eventyr. Oversatte af J. Chr. Riise, Kiöb. 1818, ss. 174-186, »De trende trofaste Dyr».
14.
Hafs-Frun.
Liknande sagor förekomma:
4. Hos Tyskarne: — Se K. Firmenich, Germaniens Völkerstimmen. Sammlung der deutschen Mundarten in Dichtungen, Sagen, Mährchen, Volksliedern u.s.w., Berlin 1843-4, ss. 330, 331, »De gräune Haase». — L. Se Bechstein, Deutsches Märchenbuch, Leipz. 1845 [1844], ss. 78-81, »Der goldne Rehbock». — M. Se samma bok, ss. 85-87, »Der alte Zauberer und seine Kinder». — N. Se anf. arb., ss. 118-121, »Die Königskinder». — O. Se samma bok, ss. 172-175, »Die drei Nüsse». — P. Se anf. arb., ss. 253-258, »Helene». — Q. Se Müllenhoff, Sagen Märchen und Lieder der Herzogthümer Schleswig Holstein und Lauenburg, Kiel 1845, N:o 6, ss. 395-404, »Goldmariken und Goldfeder».
Anmärkning.
7. I en märklig öfverlemning från Gottland, förtäljes om tvenne elaka troll-packor, Mor Walburg och Mor Billa, hvilka sökte förgöra sina foster-barn, Mäster Mimer och Anna Diver. Omsider beslöto de unga tu att fly sin kos, medan käringarne voro i bad-stugan. Till den ändan ringlade Anna Diver upp ett garn-nystan, slog många knutar på tråden, och sade att knutarne skulle svara i deras ställe, när man frågade efter dem. Så skedde ock. Men troll-packorna märkte omsider oråd, och gåfvo sig att förfölja. Då skapade Anna Diver sin käraste till en törn-buske, men sjelf blef hon till en tindrande ros på busken. Käringarne foro så förbi, men vände snart åter. Då förvandlade flickan mäster Mimer till en kyrka, och blef sjelf till en dufva på kyrko-spiran; men huru käringarne ropade »dullika! dullika!» ville dufvan ändock inte komma ned. Slutligen skapade Anna Diver sin käraste till en väder-qvarn, och blef sjelf till en mjölnare-gumma i qvarnen. Då sökte troll-packorna att lossa någon sten utur byggnaden, för att få makt deröfver; men träffades i detsamma af qvarnvingen, så att begge två fingo sin bane. De unga vände nu åter hem, och gifte sig, och lefva lyckliga än i dag.