De söng och lekte til lust och behag,
För honom ock Äfwentyr talte.»
Derefter gaf sig den andre prinsen, »Willhelm», på väg och kom till »Frankerik».
»Han blef öfwertalt af Broder sin,
Förglömde så Fadrens sorg och pin’
Blef så hos Broder sin käre.
De lefde tillsammans i glädje och frögd,
Brukte der wällust och all odygd
Deras tid månde slemt spendera.»
Men ännu war Attus (Arthur) qvar: