Nu följde han honom till bönesalen, där återigen samme vänlige man talade. I dag talade han om vikten af att använda de gåfvor och pund, som Gud gifvit hvar och en att förvalta. Äfven den allra minsta och ringaste i Guds-rike kunde göra något för Jesus, blott det fanns kärlek i hjärtat.
Längt in på natten låg Josef vaken efter den predikan. Han bad Jesus visa honom, hvilket pund han gifvit honom att få tjäna med. Han kände en innerlig kärlek till frälsaren och han önskade, att han på något sätt kunde visa, att han älskade honom. Men han var ju blott en liten ofärdig gosse, och hvad kunde väl en sådan göra.
"Gode Herre Jesus, visa mig något sätt", bad han.
Och frälsaren hörde hans bön enligt sitt löfte: "Hvad I bedjen fadern i mitt namn, det skall jag gifva eder".
Utom sin lifliga önskan att få veta på hvad sätt han skulle kunna tjäna frälsaren hade Josef ännu en bön, som han oaflåtligen bad att få uppfylld. Han önskade få en egen bibel, ty någon sådan fanns ej i hans hem. När familjen flyttade in från landet, tyckte hans mor, att det ej vore lönt att släpa med sig några böcker, ty hon hade ju aldrig tid att läsa. Mannen söp upp allting och mormor var ju blind, och Josef--ja, ingen tänkte på, att han någon gång skulle vilja läsa i de där "gamla luntorna". (Forts.)
Det är friskt i skogen.
Med teckning.
Det är friskt i skogen en nordisk vinterdag, när snön ligger djup på marken, knarrande under foten och gnistrande i solljuset. Ja, friskt och vackert är det att få vara därute och se gran och fur bära hela fång af hvit snö på sviktande, mörkgröna grenar och med kronorna böjda under snökristallernas glittrande tyngd.
JESUS STILLAR STORMEN.