Det är friskt och tyst i skogen en klar vintermorgon, medan ännu stjärnorna lysa från den grönblå rymden och synas så nära, som om de sutte i storfurornas topp. De se så vakna och menande ut, som om hvar och en af dem hade en stor, ljus saga att berätta.
DET ÄR FRISKT I SKOGEN.
Det är lif och stämning i skogen en sådan där vintermorgon, när solen går upp och färgar allt i rosenrödt. Hör, hur mesarna hvissla och hoppa, lätta och viga från träd till träd. Se, hur domherren lyser med det stora, röda bröstet vändt mot solen. Nu flyttar han sig till en ny kvist för att få mera sol. Men det sker så afmätt och tungt, att snön faller från grenarna i ett regn af tusen små silfverstjärnor. Och där längre bort höres spettarnas smattrande hugg, tjäderns och orrens bullrande flykt och ekorrens viga krafsande på släta furustammar.
Ja, hvad det är friskt och vackert och fullt af lif i skogen en sådan vinterdag! Har du varit med där och känt, huru blodet sjuder och svallar af glädje och kärlek till det vackra svenska fosterlandet? Har du känt, huru mod och kraft och arbetslust vakna oeh växa i hjärtat och spänna armens muskler att föra yxan, så att dess stål gnistrar i solljuset och sänker sig djupt till märgen på skogens jättar, tills de falla till marken med knastrande dån? Är du fjorton år och en svensk gosse af rätta slaget, då har du redan varit med och känt, huru friskt det är i skogen. Då har du ock varit med om att på sjungande slädföre vid bjällrors klang med ett par frustande, ångande hästar i tömmarna låta skogens träd åka fram mot hemmet för att där blifva friska stockar i rödmålad vägg eller värmande vinterbrasor på hemmets härd.
Ja, säg själf, du svenska gosse, är det inte friskt i skogen? J. B. G.
För våra allra minsta.
Goda vänner.
Att de här två, gossen och hunden, äro goda vänner, det kan då hvar och en se. Men huru de lärt sig att hålla af hvarann, se det är en annan fråga.