Det skall jag nu tala om för våra allra minsta.
Jo, ser du den där lille gossen har ett hem, ett godt och älskligt hem, som hans far och mor beredt åt sig och sina barn. Där bor den lille, alldeles som du själf bor hos din far och mor, och där har han sett och känt huru de älska honom och hålla af honom och söka bereda honom en ostörd och ogrumlad lycka. Gossen har lärt sig att hålla af far och mor igen, och att vara ett lydigt och snällt barn. Han har också känt, huru godt det gör honom själf ända in i hjärtat, när mor eller far sluter honom i sin famn och talar ömma, vänliga ord till honom. Lillen har en så brinnande lust att vara vänlig och god mot alla, mot far och mor, mot tjänarinnan, mot grannbarnen och mot alla Guds skapade varelser, icke minst mot den förståndige och vänfaste hunden.
Förra sommaren trillade lillen i bäcken, som flyter nedanför hemmet. Ingen människa såg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, högg gossen i sjömansjackan och drog honom upp på det torra så kvickt, att han inte hann att ge hals, förrän han låg i gröngräset på bäck-vallen. Då skrek gossen af alla krafter, så att mor kom och tjänarinnan kom och fick se Putte våt och eländig men utom all fara.
Karo satt ett stycke ifrån och såg på huru mor tröstade och ledde in sin gosse. När far korn hem från sitt arbete och fick veta, hvad som skett, då klappade han Karo: "Du är då en präktig och förståndig hund. Tack skall du ha, för att du räddat vårt enda barn från att drunkna! Du är en hederspojke." Putte hörde på. Han tyckte som far och mor och så sprang han och slog armarna om Karos hals, såsom du ser å teckningen. J. B. G.
Feladt och heladt.
Berättelse af "Mormor".
u får inte kalla mig för du längre", sade Greta Moll mycket bestämdt.