rambringe vattnet ett vimmel af lefvande varelser!" Så lydde skapareorden i tidens begynnelse, och allt eftersom århundradena rullat fram, har människan kommit till insikt om, att haf och sjöar verkligen vimla af lif. Ju längre forskaren lyckas tränga ned i de vida djupen med sin elektriska lykta och sin bottenskrapa, ju flera nya varelser upptäcker han alltjämt.
För många af Barnavännens läsare är nog fisken å vår teckning en ny bekantskap, äfven om han hört själfva namnet uttalas i ett annat sammanhang. Ty ordet "Näbbgädda" säges, styggt nog, inte bara om fisken.
Näbb-eller horngäddan så kalla vi fisken å vår teckning. Den är lika hemmastadd i alla europeiska haf och än längre bort i världen samt trifves godt i både Nordsjön och Östersjön och är i dessa haf ingalunda en sällsynt företeelse.
Vår teckning visar oss näbbgäddans utseende och skapnad bättre än alla beskrifningar. Hon uppnår en längd af öfver en meter, men hon är smal som en ål och väger ej mer än ett kilo. Anledningen till hennes namn är väl först och främst den långa "näbben", som är bildad af de utdragna käkbenen, hvilka äro väpnade med hvassa tänder ända ut så långt öfverkäken räcker. Men det är mycket möjligt, att namnet härleder sig äfven däraf, att fisken vill nosa och "näbba" på allt den ser. Ligger ett halmstrå eller en kvist och flyter på vattnet, så skall hon genast ränna på dessa föremål med sin långa näbb och liksom undersöka dem. Ibland lockar denna hennes nyfikenhet näbbgäddan i olycka, såsom då hon rusar mot en fiskarbåt så häftigt, att hon dör.
I allmänhet uppträder näbbgäddan vid kusterna i stora stim, vanligen på samma gång som makrillen och anses som ett förebud till dennes ankomst. Hennes föda består af mindre fisk, som hon krossar mellan käkarna, innan hon sväljer dem. Ehuru hennes kött är magert och segt och användes mest till bete, fångas hon likväl ganska mycket.
Vår teckning visar oss, huru näbbgäddan roar sig under vackra sommardagar. Vanligen simmar hon mot stranden nära ytan under slingrande rörelser. Stundom hoppar hon nästan rätt upp i luften, men faller ner igen med stjärten förut. Man kunde tro, att ingeniörerna vid sina ritningar till torpeder haft näbbgäddan i tankarna, så snarlika äro de hoppande fiskarna å teckningen dessa nutidens farliga angreppsvapen mot fartygen i sjöstrider. J. B. G.
EN BESYNNERLIG FISK.
