"Jo--kanske."
Greta visste med sig själf, att hon borde gå till Lotta och bedja henne om förlåtelse, men--ack, huru svårt det var att taga detta steg!
Just under det denna strid mellan ljus och mörker, mellan ödmjukhet och högmod utkämpades i Gretas hjärta, kom syster Lydia på besök. I glädjen däröfver glömde hon under de första dagarna sina bekymmer.
En dag, när de båda togo sig en promenad, mötte de Lotta, som kom från handelsboden med en tung korg på armen.
"Ser du den där lilla flickan, så hon knogar på sin korg, vi skola hjälpa henne bära", sade syster Lydia, och därvid tog hon korgen af Lotta, som af idel förvåning ej kom sig för med att säga ett enda ord.
"Ni äro väl bekanta, ni båda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta på hvardera sidan om vägen.
Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget på korgen. "Låt mig få hjälpa till att bära", bad hon. (Forts.)
Barnavännens anmälan 1905
Se föregående nummer!
De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små blifva i tillfälle att läsa den.