"Hur är det med dig?" sade Greta slutligen, "du är dig inte lik."
"Jo, vars, nog är jag lik mig alltid", svarade Anna-Lisa.
"Hvad menar du med det?" Greta blef röd om kinden då hon tänkte på, att det kunde ligga någon särskild mening i dessa ord.
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti.
"Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll.
"Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig? Hon kan lämna henne det i morgon bittida, när de ändå följas åt till skolan."
"Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. "Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får göra som du vill", tillade hon.
Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl.
"Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.
"Det skall jag nog göra", svarade denna, "men skulle du--skulle inte Greta"--rättade hon sig--"kunna titta in till Solbacken snart?"