"Kan jag inte sköta om tvätten i stället för dig?"
"Du!"--Mor drog på munnen med ett misstroget leende, och Per förstod det godt.--"Du, Per? Nej, det kan du nog inte."
"Hvarför inte? Tror inte du, att jag kan klara värre saker än så? Låt mig visa dig, att jag kan. Visa mig bara en enda gång, huru jag skall bära mig åt, och sedan skall det gå som en dans!"
Per blef allt mera ifrig under det han talade. "Nu bär jag först upp vatten och fyller baljorna, och så gör jag upp eld under stora grytan, och sedan skall jag tvätta, så det skall stå härliga till--det skall du få se, mor!"
Mor kunde ändå inte tro, att det var Pers allvar. Men innan hon hunnit göra en enda invändning, hade Per kilat ut och ned för backen med ett ämbar i hvardera handen.
Nere vid bäcken träffade han på Nils, som höll på att profva sin vattenkvarn.
"Hej, Nils", ropade Per, "vill du vara med och tvätta kläder?"
"Hvad för något?--Tvätta kläder--jag? Är du rent galen?"
"Nej, men jag tänker tvätta i dag i stället för mor, ty hon är sjuk."
"Aldrig har jag hört på maken! Du--en pojke--tvätta kläder! Nej, tack, aldrig skall du kunna förmå mig till det. Hvad tror du storgårdspojkarne skulle säga, om de finge se dig vid tvättbaljan?" (Forts, å sid. 94.)