Han höll på att reta upp sig allt mer och mer, men med ens slog det om, och han blef helt vek om hjärtat.
"Stackars mor är inte stark", tänkte han. "Hon släpar och arbetar från morgon till kväll för oss, och då är det inte underligt, om hon känner sig trött och nedstämd ibland."
"Bara pojkarne mina få hvad de behöfva, så är det inte så noga med mig", hade Per hört henne säga, då handlare-Lisa härom dagen var inne och bjöd ut sina varor. Mor kunde nog haft lust att köpa sig ett varmt hufvudkläde, men så fick det ändå vara till sist.
Mor tyckte nog om sina pojkar i alla fall! Men tänk, om han kunde hjälpa henne med tvätten så pojke han var! Det var ju visserligen "kvinnfolkgöra", men för en gång kunde han ju pröfva på.
Det var ingen brådska med läxorna, ty det var lördag i dag, och han skulle inte vara i skolan förrän på måndag. Per slog ihop boken med en väldig smäll, reste sig upp och gick ut till mor.
"Är du sjuk, mor?" Det kom lika oväntadt som deltagande och gjorde mor riktigt varm om hjärtat.
"Åh ja, gikten är svår i dag--men det blir väl bättre längre fram på dagen."
Per stod kvar och undrade hvad mor skulle säga om han----men så kom det:
"Hör du--mor--."
"Ja."