Den kristna betsjuankvinnan förstod till en början ej hvad han menade, men småningom började hon få en aning om hans misstag och upplyste honom om att barnet med de ljusa lockarne och blåa ögonen var missionärens egen lille son.
Han kände visserligen till en början någon missräkning, men den enfaldiga, varmhjärtade kristna kvinnan, som själf till sitt hjärtas tröst hade lärt känna det barn, han så ifrigt sökte, började nu berätta för honom, hvem Jesusbarnet verkligen är, hvarför det föddes här på jorden, och hvar det nu är att finna. På sitt enkla, hjärtliga vis berättade hon om vår Herres Jesu födelse, hans lefnad på jorden, hans lidande och död på korset, hans uppståndelse och himmelsfärd, om den plats han nu har intagit på faderns högra hand i härlighetens rike samt hans innerliga kärlek till alla syndare.
Och Herrens Ande öppnade den lille gossens hjärta, så att han trodde ordet och började älska Herren Jesus, fastän han icke kunde få se honom. Och så bad han om att alltid få stanna vid missionsskolan, hvilket med glädje beviljades honom. Här lärde han nu själf att läsa och blef icke blott en sann och uppriktig Jesu lärjunge utan också fastän han var ung, en varm och verksam evangelist bland sina landsmän.
JESUS VÄLSIGNAR BARNEN.
HVEM SKALL GE VIKA?
Hvem skall ge vika?
Med teckning.