Det är en glädje att dem se,
De äro präktiga alla tre;
Men farfar, jag tror han år bäst ändå,
Jag kan inte hjälpa jag tänker så.
Han ser så mildt på gossen ner,
Hans vackra öga vänligt ler.
Ej bitter han blifvit i lifvets strid,
I ögat bor kärlek, på pannan frid.
Jag tror han sagt dem båda två:
"På Herrens väg I skolen gå!