"Nej, visserligen icke på det sätt som du menar, min gosse, icke någon ängel med lysande kläder och hvita vingar. Kanske äro mina ögon genom synden förmörkade, så att jag icke kan se de himmelska sändebuden, utan de sväfva osedda förbi mig. Men det finnes också andra, som få göra änglatjänst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta må se spåren af på din lefnadsväg. De äro icke strålande och härliga såsom de himmelska budbärare, som bibeln beskrifver för oss, och hvilka vi ej äro värdiga att få se, men de få ändock vittna om Guds trofasta vård om oss. De äro ofta klädda i enkla, jordiska omhöljen, men de få likväl det uppdraget af Gud att bevara, trösta och leda oss, så att vi ej må gå vilse. Gif akt på dessa änglaröster, min gosse, och följ dem, men framför allt följ den rösten, som vill göra sig hörd i ditt eget hjärta. Det är Guds egen röst, följ den, ty den är din bästa skyddsängel."
"Säg mig mer om detta, mor", bad Kristel enträget, "jag förstår dig redan bättre."
"Ser du, min gosse, världen är så stor och skön, att du aldrig med din blick kan omfatta den, och vår himmelske fader är så rik och mäktig och kärleksfull, att du aldrig riktigt kan förstå det. Han har medel och utvägar att erinra sina glömska människobarn om deras himmelska hem, så att de icke alldeles fördjupa sig i jordetingen här nere. På det viset kunna händelserna i lifvet få blifva änglar, som visa uppåt så väl som vårblommorna på ängen, när de i sin ljufliga fägring prisa Guds skaparevishet. En sång från din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda för ditt öra och därigenom få blifva medel till att bevara dig från det onda, eller minnet af din far, hvilken du bör söka efterfölja i gudsfruktan och plikttrohet—allt detta skall kunna göra dig änglatjänster. Och väl dig, min gosse, om Gud sänder dig goda människor till följeslagare på din lefnadsväg—sådana människor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna få blifva goda änglar för dig."
Och under djup rörelse skref modern på första bladet i den nya bibeln, hennes enda gåfva till sin gosse, såsom tänkespråk Tob. 5: 21 och därinunder orden:
"Guds änglar från vår barndomsdag
Oss skydda och bevara."
Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som städse skulle lägra sig omkring hennes barn ute i världen—ett trofast modershjärtas oaflåtliga bön.
* * *
Tidigt följande morgon tog Kristel ett kort men hjärtligt farväl af sin nyvakna lilla syster och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort alla sorgsna tankar ur hans sinne, och gladt viftade han från kupéfönstret åt modern med sin lilla halmhatt, när tåget satte sig i rörelse.
I öfver åtta timmar måste han åka, innan han uppnådde sin bestämmelseort. Till en början var han mycket road af bullret och stötarna på tåget, lokomotivets pipande och uppehållet vid stationerna. Han gnolade för sig själf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen slog beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om den muntre lille pojken, hvilkens klara ögon blickade så leende ut i världen, som om där funnes blott lust och gamman öfverallt.