Så ville jag bedja äfven för dig, att du må ljufligt förnimma ett fadersöga och en fadershand, som följer dig genom alla lifvets skiften. Och den lärdomen vilja vi äfven gömma från den berättelse, som vi läst i dag om Mose barndom.
Fr. E.
Från slafbojor till frihet.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Hans ifver hade vunnit kaptenens bifall. "Vill du, så kan du få arbeta här, till dess vi slutat lossa lasten?" sade han till Booker.
Denne antog med tacksamhet anbudet. Han hoppades att därigenom kunna förtjäna så mycket penningar, att han kunde nå Hampton, dit han ännu hade en sträcka af 15 svenska mil.
För att icke nödgas gifva ut så mycket penningar, fortfor han att sofva om nätterna under trottoaren, dock var han alltid så hungrig, att det kostade honom ganska mycket att tillfredsställa sin aptit. När han ändtligen uppnådde Hampton, hade han jämnt två kronor i sin ficka. I sanning ingen stor summa att bekosta sin uppfostran med.
Då Booker Washington första gången fick sikte på skolans byggnader, blef han så gripen af rörelse, att han föll ned på sina knän. De förekommo honom skönare än det härligaste palats. Men ack—hvad som var långt ifrån skönt, det var det tillstånd, hvari han själf befann sig. Hans enda dräkt var idel trasor. Visserligen gjorde han hvad han kunde för att synas någorlunda snygg, men det lyckades icke särdeles väl. Och nu måste han uppträda på detta jämmerliga vis inför lärarne. Hvad skulle blifva af detta?