Mot fästningens vallar, som stå ännu hela;
Till storm, i kolonner, sig krigarne dela.
Och änn’ några skott — och porten är bruten,
Och vallen är ramlad, och muren är skjuten;
Och blodiga skynda de tappraste söner
Från Wola — och flykta till Weichseln med böner. —
—
Så blodig, molnfull, så förskräcklig var
För tio år tillbaka denna dag! —
Hur annorlunda nu! Bort tiden tvättat