Det blod, som flöt. — — Nu tyst är allt och stilla,
Och der, som dödens blanka vapen brunno,
Och skickade de varma kyssar ut,
Der bor blott friden — rosor blomma der,
Och liljor vid hvarann — och poppelns krona
Åt vandrarn skänker efterlängtad ro.
Och jorden helgad är till stilla hvila
För alla dem, som dödens vinge slog. —
Der reser mången herrlig urna sig,
Och tärnor lutade mot marmorn stå —