Symboler utaf Saknaden och Minnet, —

Men ack! som marmorn, bleka, känslolösa,

Som hvita marmorn, kalla äro de!

Der står ock kyrkan änn’, som vittne var

Till tapperhet och dödsförakt; — som såg

Hur strids af den, som kämpar för sitt allt;

Och såsom hemska minnen qvarstå änn’

De kulor, som, uppsökande sitt mål,

På vägen hindrades af kyrkomuren,

Som i sin famn dem ännu varma slöt;