Säll af kärlek, säll af längtan!
Dig genombäfvar dyster min klagosång.
Helga ö, ljuft speglad i nattdjup våg,
Fristad du för kärlekens fröjd och qval!
Kring bland dina klippor, lunder,
Irrar min suck, en klagande höstvind lik.
Stum bland dessa leende minnen går,
Nattomhöljd, min tanke, en vålnad lik,
Söker fåfängt der sin sällhet,