I edert kulna land och sprida ljus
Och jubel i de gömda, dunkla dalar?
När så jag tänkte, just från österns rand
I glans gick solen upp och spred sitt sken;
Och hvarje blomma slog sitt öga upp
Och tåren skakade utur sin blick,
Och siskan jublande mot höjden flög; —
Jag föll på mina knän och bad till Gud.
H. K.