Der du möts af blommans prakt och doft,
Och i tanklös flygtighet du öfvar
Vingen, prydd af ett förföriskt stoft.
Fröjd, släck ut din facklas dunkla flamma!
Som mitt hjertas varma lågor — så,
Som min kärleks himlaburna flamma,
Värmer ej din facklas eld ändå!
På de blommor, hvilka våren föder,
Sprid din glans, din dunkelt milda dag.
Med den eld, som i min ande glöder,