Stilla vemod sig sakta sprider
Öfver kullar, och dal och sjö;
Nattens ande högtidlig skrider,
Mörkommantlad, kring lund och ö;
Plöjarn, drömmande, hemåt vänder,
Dagens möda ej mins han mer;
Frid och sällhet, i qvällens timma,
Slå i hjertat ner.
H. K.