Så kall, fast den från söderns länder kom;
Och evigt enahanda var dess sång,
Likt stormens uti vilda ödemarker,
Der echo svarar hemskt ur klyftans famn
Och fågeln, uppskrämd, flyr i dyster bäfvan.
Ej fjerran dök ur djupa böljor upp
Den fasta stenmur, ur hvars sköte
Re’n döden lurat under krigens lekar,
Och mot hvars fasta, klippomhvärfda fästen
Nu aftonvågen häfde hvitklädd barm,