Hur’ ljuft alt fosterländska minnen minnas,
Der ära, trohet icke fläckad blef,
Men tapperheten gick mot faran djerf,
Och stålsatt mod i striden krigarn följde,
Hvars varma känsla icke släcktes förr
Än i det blod, som höljde fosterlandet,
När oväns svärd derpå, som haglet, föll. —
Hell Er, J hjeltar ifrån denna tid!
Lugnt hvile Edert stoft i himmelsk frid!
Er efterverlden troget, varmt änn’ minnes,