Och en fläkt går tyst i natten,
Och den hviskar stilla sånger;
Och jag lyss till dem så gerna,
Fast jag lyssnat tusen gånger.
Och en suck går ur mitt hjerta,
Och en bön på sucken stiger;
Och i nattens djupa tystnad
Kärleken oss sammanviger.
Derför’ dröjer jag så gerna
På den lugna kyrkogården;