Du vårt minne säkert snart har glömt!
— Dock; vi kände så Din svaga sida,
Rörde ej vid några sjuka sår,
När de nu af andras hårdhet lida,
Kom då hit beklämd och gjut en tår!
Närd utaf vår aska, hvarje sommar
Från vår graf en blomma reser sig,
När Du kommer — när den lilla blommar,
Hon vårt afsked doftar än åt Dig!