Hvarför flög du hit, ännu då ingen
Väntade ditt tåg?
Kall är jorden — solen knappt dess slöja
Ännu smultit har;
Under skogens nakna grenar dröja
Drifvorna änn’ qvar.
Glädtigt, ser jag dock hur’ du dig svingar
Uti rymdens blå;
Och en sång, som till mitt öra klingar,
Tyckes tala så: