Och sitt gröna täcke snart hon breder
Stilla öfver den.
Slumra godt! — Sitt lån naturens Andar
Vänligt återta,
Och det rena stoft, sig till dem blandar,
I sin vård de ha.
Väckt af dem, skall oskuldsfull en blomma
Dofta på Din graf;
Lik det hjerta, lik det menlöst-fromma