”Men ren bland strandens skär den skeppsbrott led
”Och arm han ankom hit och hade räddat
”Sin lyra endast och det djupa lugnet,
”Som sist sig sänker till en öde barm.
”— Dock, ack långt armare han hädan drog,
”Ty det lugn förlorade han här,
”Och nu han ägde endast qvar sin lyra.
”— Väl ljöd dess klang hit sedan någon gång;
”Men allt i svagare accorder, tills de,
”De äfven, slutligt dogo sagta bort.