Herrskande blickar ner öfver berg och dal,
Skimrande blommor du uppå fältet skådar,
Leende knoppar spira i tusental.
Skola de knoppar spricka, de blommor ljusa,
Skola de mogna, blifva till frukt och frö;
Lefva de blott att vandrarens öga tjusa,
Tjusa en stund och falla i stoft och dö?
Så för hvar morgon, du dig ur Östern höjer,
Tusende drömmar sväfva i hjertat opp;
Tusende känslor, vaknade nyss, du röjer,