Med köld på jordens känsloömma tärnor,
Der smäktande i lunderna de gå,
Att höra foglars sång, se nattens stjernor. —
Min sång jag helgar dig, du sköna mö,
Du trogna, ljusa stålbrud vid min sida!
Med dig jag lefva vill, med dig ock dö, —
Oss stridens Gud engång skall sammanviga.
L—rt.
Skola de knoppar spricka?
Strålande sol, som högt uppå fästet tågar,