Dig bjuda ärans Gudar från det höga.
Hell Dig! du stålmö, — slumra trygg och lugn
I morgondrömmar vid min venstra sida; —
För mången, ej för mig, du synes tung,
Der tyst du vaggar i din blanka slida.
Dag kommer! — Vid kanoners muntra sång,
Till häst med mig du ibland krutmoln ilar,
Och barmen modigt blottar på engång,
Och ögat sänder blixtens skarpa pilar; —
Hvem tjuses ej deraf? — Hvem ser ej då